Väntan

Så trött så trött. Här

händer det inte mycket förutom den underbara vårdpersonalen på intensivvårdsavdelningens ständiga jobb med pappa. Att det inte händer så mycket är både bra och dåligt. Bra på så sätt att det inte går åt fel håll med dåligt på så sätt att jag snart måste åka hem och då känns det jobbigt att inte veta att det blivit bättre. Så vi väntar och väntar. Jag sover i ett anhörigrum alldeles intill IVA men det blir inte mycket till kvalitetssömn. Min bror är här med mig och det är jag så innerligt tacksam för. Att jag har någon att dela detta med.

...

Imorgon får vi nycklarna till huset, det blev inte som jag hade tänkt. Men det känns helt oviktigt nu.

Kram Ida

2 kommentarer

TACK!

Jag kom in här och överväldigades av alla fina och uppmuntrande ord, det värmer verkligen i den här jobbiga stunden. Ni är så fina som tar er en stund!


Här är läget oförändrat och ganska stabilt, nedsövd så vi håller hand och vakar. Fantastisk personal här på Bollnäs sjukhus!
Vi har fått ett anhörigrum så att vi kan gå och vila lite. Så det är läget just nu. Det finns hopp!

Kärlek till er!


6 kommentarer

Livet är hårt och obarmhärtigt ibland

helgen som var så fin slutade i total chock. Min pappa har blivit sjuk, så sjuk att man inte vet om han kommer att vakna igen och när samtalet kom var det bara att leta första bästa flyg. Som gick tidigt imorse. Efter diverse förseningar, många tårar och fina medmänniskor så sitter jag nu på tåget upp mot norrlandsskogarna som också är försenat och jag hoppas jag hinner med nästa anslutning.  Jag vill bara komma fram. 


Jag slänger upp några bilder från vår helg innan samtalet också, jag satt just och tittade på bilderna från när jag var med Vincent i vitsippeskogen och det gjorde mig så glad.

Kram på er och ta hand om varandra!


24 kommentarer