idaisa

Ida-Marie Isaksson

förlossningsberättelse

Här kommer min förlossningsberättelse som utlovat!

Kl 07:30 den 21/12 vaknar jag av en sammandragning. Det känns annorlunda än de sammandragningar jag haft tidigare. Det gör lite ont och smärtan är lokaliserad nertill under naveln. Jag somnar om till och från men vaknar vid varje sammandragning och kan tillslut inte somna om.

Kl 9 laddar jag hem en värktimer-app och börjar klocka sammandragningarna som kommer oregelbundet (2-7 minuters mellanrum) och varar 1-2 minuter.
Strax efter 9 vaknar M och jag berättar för honom att jag har sammandragningar som känns annorlunda. Han blir klarvaken på 1 sekund haha! Jag kliver upp och tar en lång dusch, tvättar håret och fixar mig iordning som vanligt. Duschen gjorde att sammandragningarna minskade i intensitet och blev mer oregelbundna, vissa kändes knappt alls. Vi tänkte att de bara var förvärkar.

Vid 11 får jag en stark sammandragning. Micke åker och handlar och under tiden han är borta sitter jag och svarar på mail och stökar undan lite jobb. Sammandragningarna blir under tiden mer regelbundna med ca 7 minuters mellanrum, de vara ca 1 minut. Vi är fortfarande helt övertygade om att det är förvärkar och vi fotar magbilder, städar hemma och väntar på att det ska avta. Så fortsätter det under dagen. 5-7 minuters mellanrum och helt hanterbara smärtmässigt. Mellan värkarna har jag inte ont alls. Jag sitter på pilatesbollen och guppar framför tv’n.

vecka-38

Vid 16 börjar jag bli trött och lägger mig för att vila. Men att ligga ner går inte alls, det gör alldeles för ont när värkarna kommer. Jag lägger mig på soffan och ställer mig upp vid varje värk. Smärtan är fortfarande hanterbar och sitter bara fram under navlen och i ljumskarna. Jag trampar liksom och det lindrar.

Kl 17 äter vi middag. En rejäl portion kycklinggryta och ris går ner. 5-6 minuter mellan värkarna.

Kl 19:15 Nu börjar värkarna kännas lite mer och när vi plockat undan middagen ringer jag till förlossningen för att höra vad jag ska göra här näst. Jag är mest bekymrad över hur jag ska kunna sova på natten om det fortsätter såhär. Förlossningspersonalen noterar att mina värkar är ganska korta och iom att ingen slempropp har gått så tror hon inte värkarna har någon effekt. Hon säger att jag får komma in på kontroll om jag vill men att jag lika gärna kan stanna hemma ett tag till om jag tycker det går bra.

Min enda målsättning och vision med förlossningen var att jag skulle stanna hemma så länge som möjligt och jag kände absolut ingen stress att åka in. Smärtan var helt kontrollerbar. Inte värre än migrän eller mina axelsmärtor. Dessutom kunde man ju räkna ner när man visste att de skulle avta. Jag testade TENS en gång men eftersom jag inte hade ont bak på ryggen tyckte jag inte att den gjorde någon nytta. Bäst var att hålla om M’s hals eller luta mig över bänken och trampa med benen. Jag tog en till dusch och tog mig igenom värkarna med duschsstrålen cirkulerande mot magen. Jätteskönt! Här blev jag helt plötsligt sugen på kaffe, så jag drack två koppar kaffe medan jag stod i duschen. Tillslut fick jag avbryta duschen då jag blev alldeles för varm. HAHA!

Kl 20 Ute ur duschen och vi whatsappade lite med bror och hans tjej. Vi trodde fortfarande inte riktigt att det var allvar. “Du känner när det är på riktigt” stämde inte riktigt på mig. Det gör dock ordentligt ont nu så vi bestämmer oss för att göra oss iordning och åka in på kontroll för att se om detta var “the real del” eller inte.

Kl 20:30 Vattnet & slemproppen går medan jag står i i bara underkläder och sminkar mig. Vattnet var blodblandat och jag fick lite panik (placentavlossning tänkte jag men M lugnade mig för han hade hört att det kunde vara lite blodblandat vatten). Jag skriker till M att ringa förlossningen NU. Han far runt lite som en yr höna innan han hittar telefonen och ringer in. Anger fel personnummer och är lite stressad. Under tiden har jag en enda jättelång värk som gör ONT. Nu är det på riktigt, nu måste vi in! M skulle hämta ett par trosor åt mig och kommer med hela troslådan och häller ut den på badrumsgolvet. Småstressad stackarn! M packade in grejerna i bilen, vi tog en selfie i hallspegeln (jo det hann vi med, kl 20:52) och sen åkte vi!

forlossningsberattelse2

Kl 21 var vi uppe på förlossningen och fick ett rum. Jag bytte om till den snygga landstingsskjortan och nättrosor. De satte på en CTG och försvann sedan snabbt då det var skiftbyte. CTG’n hade dålig kontakt och V’s hjärtljud var svåra att få upp på monitorn, det gjorde mig nervös där jag satt på sängkanten. Vi plockade fram kameran och tog några bilder, fortfarande inte jättejätteonda värkar.

forlossningsberattelse

Kl 21:30 kommer nattens personal in. De beordrar mig att lägga mig på rygg för undersökning. Jag ville absolut inte ligga ner då jag tyckte värkarna gjorde så ont då. Men då plockade de fram lustgasen och det tog toppen av smärtan. CTG’n satt fortfarande jättedåligt och V’s hjärtljud verkade vara låga de stunder de syndes. De undersökte mig och satte en hjärtljudselektrod på V’s huvud istället, för att ha bättre koll. Nästan direkt hörde jag att han hade lite låga hjärtljud, och jag fick lägga mig på sidan. Åh vad rädd jag blev. Detta var min fasa! Jag var förresten 6 cm öppen och hade “mjuka kanter”. Lustgasmasken var grym som andningsprofylax, jag fokuserade bara på andningen och det hade nog lika gärna kunnat vara syrgas i den där masken.

Kl 21:45 V’s hjärtljud svajar och läkare + barnläkare tillkallas. De började sätta PVK + värkstimulernade och ID-band. Jag bad om epidural och sköterskan måste ha fått hålla sig för skratt. Jag fattade inte att det var så nära. Plötsligt känner jag ett tryck neråt och det gick bara inte att andas genom värkarna längre. Jag ville krysta. Micke ryter i lite till personalen eftersom jag hör att hjärtljuden är låga och är lite panikslagen men de säger ingenting. Jag vill ju veta, det står tydligt i min journal. Läkaren säger att det är okej i nuläget. Det beror på att han kommer så snabbt. Jag blir frånplockad lustgasen, nu måste jag fokusera på att krysta, han måste ut! Jag hade lite dålig teknik början men efter några gånger fattade jag galoppen.

Kl 22 Hjärtljuden är fortsatt lite svajiga och de beslutar ett sätta en sugklocka för att hjälpa honom ut. I samma stund som de sätter klockan så går hjärtljuden upp. Underbar musik! Två eller tre krystvärkar senare var han ute, de behövde inte använda sugklockan så mycket utan hade den mest där för säkerhets skull.

Kl 22:07 Såg vår lille prins dagens ljus. Vi höll på att missa hela spektaklet, förstod inte att han skulle komma så snabbt utan fokuserade mest på att krysta rätt. Ut kom en liten skrikandes kille och det första jag såg var att han hade bra tonus (muskelspänning). Skönt! Apgar 9,10,10 och barnläkaren var inte kvar i rummet. Och OJ vilken liten plutt! Och pappas långa fingrar! Han mådde alldeles utmärkt och fick ligga på min mage direkt. LYCKA! Pappan fick klippa navelsträngen och sedan hjälpa till att tvätta, sätta på blöja, mäta & väga. 2660 gram liten och 48 cm lång. Född i vecka 37+4. alltså 2 1/2 vecka för tidigt.

Förutom det här med hjärtljuden så var min förlossning helt fantastisk! Bättre än jag hade kunnat föreställa mig. Jag hanterade smärta mycket bättre än vad jag trodde. Sen när vattnet väl gick så gick det så sjukt fort (1 timme på förlossningen) och det var lite skrämmande, men det gick ju bra med både mig och Vincent. Tur att han var så liten. Jag var knappt trött efteråt och inte spec hungrig heller eftersom jag hade ätit middag bara någon timme tidigare. Micke fick ta ansvaret för att äta förlossningsfika.
Nästa gång åker vi nog in lite tidigare. Men eftersom min slempropp inte gick och jag hade så korta värkar så var det inte så lätt att veta.

M var fantastisk. En klippa och trots att det gick snabbt hann vi skratta lite mellan värkarna. Hade inte velat göra det utan honom!

Vinnie fattade snabbt det där med att äta och bajsa och vi var ganska självgående på BB. Eftersom han var så liten ville jag vara säker på att amningen fungerade innan vi åkte hem och han vände i vikt redan dag 2. Så på julafton tog vi hem vår skatt.

Charles Vincent Dahlberg ♡

Foto 2014-12-23 15 27 01

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
idaisa

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. idamarieisaksson

    Tack! Ja jag känner också att den var positiv trots allt! I graviditeten var det en fördel. Men förstod bättre varför man inte skulle äta vissa saker etc. Och varför kroppen reagerade som den gjorde. Men eftersom jag är jobbat med sjuka nyfödda och har koll på vad som kan gå fel under en förlossning så tyckte jag att det var jobbigt. Hade hellre varit ovetandes. Dessutom har jag lite dåligt förtroende för landstinget. Man vet hur de stackars barnmorskorna har det i dagsläget. Men förutom lite panik när hjärtljuden gick ner och de inte sa något så hade jag väldigt bra stöd från dem tycker jag! Nu efteråt har jag haft enorm nytta av min erfarenhet kring bebisar. Det är mycket man inte vet när man helt plötsligt har en bebis att ta hand om och det är en oro i sig. Jag känner mig ganska trygg i denna roll! Kram!

  2. Lisa

    Så roligt att du delar med dig 🙂 jag fick som du min förra graviditet mycker högt blodtryck efter förlossningen. Hur var de för dig när de började stiga innan? Fanns de äggvita också eller endast högt tryck ??

  3. Anna

    Det låter helt underbart! Unnar dig verkligen att det gick så fort och smärtfritt! Annat var det när vår första dotter kom för 3 år sedan. Hemsk smärta i 24 timmar och sedan blev det urakut kejsarsnitt pga jättelåga hjärtljud. Superläskig upplevelse men som tur var mådde hon bra när hon kom ut och pappan fick mysa med henne tills jag väcktes ur narkosen. Vad olika det kan vara!
    Stort grattis till er söta Vincent!!

  4. vonHellen

    Han är ju helt underbar! Kul att du delar med dig av din förlossningsberättelse. Jag ville också stanna hemma så länge som möjligt..Jag ville absolut inte bli hemskickad och tvingas ut i trafiken igen och kanske vara tvungen att föda i ngn bilkö! Vi var på BB i 14 timmar innan Charlie äntligen kom ut..det berodde dock mycket på att jag var tvungen att bli igångsatt då förlossningsarbetet avstannade pga epiduralen. Charlie fyllde två år i november – tiden verkligen springer iväg! All lycka till er! Kram Helena

  5. Jessica

    När vi skulle föda vår son så blev jag igångsatt och dom sa att det kan ta dagar och ev sluta i snitt… 3,5 timmar senare låg världens finaste på mitt bröst! Det gick lite väl fort så man nästan inte hann med men kanske han hade bråttom att komma ut då det var samma datum som vi träffades och senare förlovade oss på 🙂

  6. Jessica

    Grattis till din lilla skatt! Så kul att få läsa din förlossningsberättelse, påminner mig om min egen förlossning, jag har också en liten Vincent, 6 månader gammal.

  7. Jessica

    Va kul å läsa förlossningsberättelsen! Jag blev igång satt när vi ska föda vår lille kille. Dom sa att det kunde ta dagar (!) innan det va klart men 3,5 timmar senare var han ute och vi hann knappt med å fatta typ ingenting haha! Jag tyckte knappt att det gjorde ont! Hade världens bästa barnmorska!! Och min man var fantastisk!!

  8. Therese

    Helt underbart att läsa!!! Tårarna rinner. Är själv i v 36 så vår prins i magen kan komma närsom. Du verkar som gjord för att föda barn!! Fick du sy mkt? Stor kram och all lycka till er.

  9. Minna

    Å vilken fantastisk förlossningsberättelse! Grattis Ida-Marie! Jag skrattade högt åt din killes hämta-trosor-stress. Jag önskar er all lycka!

    Kram
    /Minna (din gamla kursare, hittade din blogg via Facebook o har kollat lite då o då!) 😉

stats