idaisa

Ida-Marie Isaksson

Min förlossningberättelse och mental förberedelse

 

 

vecka38

Jag  läste igår på Angelica Lagergrens instagram (hennes blogg här!) om en artikel rörande hennes lyckade vattenförlossning. Direkt blev människor provocerade av att hon inte upplevde att det gjorde så ont som hon hade föreställt sig att föda barn. Människor kallade henne elakheter som jag inte tänker upprepa här. Varför är det så provocerande? Alla upplever smärta på olika sätt, alla förlossningar är olika. Det är väl underbart att man för höra om annat är skräckhistorier till förlossningar? Som förstföderska är man rejält orolig och när man letar runt efter förlossningsberättelser så är det lätt att bli skrämd. Min förlossning var fantastisk. Den blev inte som jag hade tänkt och jag hann inte få någon bedövning, det åkte fram en sugklocka i slutet men det gick bra ändå. Några små stressiga stunder för var det enda orosmolnet. Annars gick allt bra och smärtan var helt överkomlig.

Här kan du läsa min förlossningberättelse

Och här är mina tankar kring hur jag förberedde mig vilket också är ganska intressant: V38 Förlossningen ja, den tänker vi inte små mycket på. Vi har förberett oss så gott man kan. Varit på föräldrautbildning, tittat på en unge i minuten och pratat med vänner. Vi har köpt en pilatesboll och lånat en TENS. Jag vill vara hemma så länge jag kan så att det inte känns så utdraget inne på förlossningen, men funkar det inte så funkar det inte. Man kan ju inte veta hur man reagerar på smärtan. I övrigt låter jag kroppen sköta sitt, jag ska hjälpa den så gott jag bara kan och barnmorskorna får hjälpa mig med smärtlindring, vägledning och goda råd. Vad som händer kan jag inte påverka och jag gör mig själv en otjänst om jag försöker kontrollera förlossningen eller oroa mig för allt. Jag tar det som det kommer och är inte speciellt orolig.

Bilden är tagen 4 dagar inne V kom till världen! Då kunde jag knappt gå pga foglossning. Foglossningen var egentligen mitt enda graviditetssymptom, men den var också extrem. Från v7 blev den bara värre och värre och i slutet kunde jag varken gå eller sitta längre stunder. Sova kunde jag tack och lov! Jag hade många prematura sammandragningar från ca vecka 20 också, men inget som påverkade tappen. Jag gick upp ca 20 kg under min graviditet, de försvann av sig själv. Kg och viktuppgång är är inget att hetsa upp sig över, det finns inget “normalt att gå upp” tror jag, ät gott (och använd sunt förnuft), njut av att vara gravid så gott det går! Jag hade ingen lätt graviditet alls för jag kunde inte röra mig och inte heller sitta stilla och vila, men jag var ändå så förbaskat lycklig och tacksam. Som om jag var fylld av endorfiner, magiskt var det!

LOVE I

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
idaisa

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. 2- årskalas

    […] Igår fyllde vår lilla kotte 2. Kan knappt förstå att det var två år sedan jag vaknade på morgonen med magknip som senare skulle visa sig vara värkar. 2 veckor tidigt kom han vår Lilleman och Farmor och Farfar var påväg ner för att fira jul med oss i Helsingborg så det blev en väldigt speciell jul, vi kom hem från BB på julafton med vår lilla julklapp. Bästa julaftonen någonsin! Här kan ni läsa min förlossningsberättelse […]

  2. Susann

    Härligt att läsa din upplevelse! Hoppas vår förlossning går smidigt också 🙂 så tråkigt att andra ska behöva säga elaka saker, alla är vi olika, det finns nog ingen upplevelse som är den andra lik. Jag är bara så himla tacksam att få vara med barn och sen får man bara hoppas att allt går bra 🙂 Han är så söt eran Vincent! Kramar!

stats